Matts Imhagen: Barn av sin tid

Något som blir påtagligt i "mogen ålder", då pockar barndomens minnen på.

Många av oss finska krigsbarn har upplevt, upplever, det här med barndomsminnen som blivit starkare med åren.

1993 samlades några krigsbarn och delade med sig av sina erfarenheter. Mötet har sedan utvecklats till flera, och bildande av lokala föreningar och så småningom även ett Riksförbund.

Till en början var minnena svåra för att med tiden lätta. Skuld! Varför skickades jag till ett främmande land med ett främmande språk? Var jag inte önskvärd hemma?

Från tårar till glädje -glädje att kunna dela med sig till andra och få del av andras erfarenheter.

Vi var över 70 000 barn som skickades från krigets Finland till Sverige och tusentals till Danmark. Under vinterkriget skickades även finska krigsbarn till Norge.

Merparten återförenades med sina familjer i Finland, uppskattningsvis över 15 000 av oss blev kvar i Sverige. Många adopterades.

De flesta av oss krigsbarn hade det bra, men motsatsen finns också.

En milstolpe för oss finska krigsbarn i Sverige, Finland och Danmark var i april 2005 när Kung Carl Gustav XVI i närvaro av Finlands president Tarja Halonen, krigsbarn och inbjudna avtäckte statyn Ero i Tullparken, Haparanda.

Utbyte mellan Riksförbundet och våra föreningar sker med finska och danska motsvarigheter.

Riksförbundet har gett ut boken "Krigsbarns erinran" och ett kompendie med egna berättelser, historik och litteraturförteckning. Flera krigsbarns berättelser finns utgivna i bokform.

Matts Imhagen

Ordförande i Riksförbundet finska krigsbarn

Se också hemsidan http://www.krigsbarn.se/

Svårt att veta vilka uniformer soldaterna bar

Det har kommit en kommentar till inlägget ”Svenska uniformer under kriget i Finland 1808-1809” med en fråga till Armémuseums 1:e intendent om uniformerna.

Fråga:
Hur vitt spridda var dessa nya uniformer? T.ex uniform m/1779 togs i bruk i många förband först år 1790-91. Samtida ögonvittnesskildringar från 1808-1809 års krig beskrev, att en av soldaternas viktigaste sysslor, var att försöka reparera sina 18 år gamla uniformer.

Finns det någon dokumentation över vilka uniformsmodeller var i bruk i olika truppförband under nämnda krig?


Svar från Thomas Roth, 1:e intendent på Armémuseum

Frågan är mycket motiverad för sällan har den svenska armén uppvisat så stora skillnader i fråga om uniformering som under den aktuella perioden. Det skulle i så fall vara 1920-talet då uniformsförbistringen var närmast total.

Mellan 1788 och 1815 antogs inte färre än fem olika huvudmodeller av uniformer, nämligen m/1779, m/ 1792, m/1802, m/ 1806-07 och m/1810. Dessutom gjordes ett flertal mindre ändringar av alla dessa modeller, så det är komplicerat att försöka fastställa vilket regemente som bar vilken uniform vid ett visst tillfälle.

Med en grov generalisering kan man säga att de finska regementena under kriget 180-09 i allmänhet bar uniform m/1802 där grått var huvudfärgen, såväl för byxor som för vapenrock. Dock hade man avskaffat det breda bröststycket, plastronen. Istället hade en enkelradig knäppning införts. Regementena från den västra rikshalvan bar i allmänhet uniform m/1792 med vissa förändringar. Den uniformen hade i regel mörkblå vapenrock och grå byxor.

Det går att genom noggranna studier av arkivmaterialet på Krigsarkivet skapa en bil av de flesta regementens uniformering men helt säkra på alla detaljer kan vi nog aldrig bli.

Thomas Roth: Överraskande av utrikesministern

Här om dagen, den 14 september, höll Carl Bildt ett tal vid minneshögtiden i Oravais. I talet konstaterade utrikesministern att Sverige och Finland aldrig sedan 1809 stått varandra närmare än idag.

Det är vackert sagt men kanske lite överraskande med tanke på de politiska diskrepanser som förekommit under senare år. Jag tänker då t ex på Finlands närmande till NATO och det uteblivna stödet från Sverige i frågan om EU:s jordbruksbidrag till Finland. Främst reagerar jag på att utrikesministern bara kortfattat nämnde det svenska stödet till Finland under Vinterkriget 1939-40, där detta stöd spelade en stor roll för Finlands överlevnad. Nog stod de båda länderna närmare varandra då, än vad vi gör idag?

I talet gjorde Carl Bildt också en litteraturhistorisk, mycket välformulerad exposé över vad den gemensamma kulturens betydelse. Men han nämnde inte Esaias Tegnérs dikt där det talades om ”att inom Sveriges gränser erövra Finland åter”. Fast det var väl lika så gott, det.

Dock är det lätt att hålla med utrikesministern om att vi genom att tillsammans arbeta för fred och välstånd hedrar dem som offrade allt för sina efterkommande.

Thomas Roth
1:e intendent, Armémuseum

Fredrik Trahn: Finndödare och ruotsintappaja sedan 1925

En gång om året packar tusentals friidrottsvänner sina kappsäckar på ömse sidor om Bottenviken och stiger ombord på båten, bussen eller flygplanet. Resans syfte har varit densamma i snart 85 år. För dessa människor är det viktigt att återigen se den traditionella landskampen trots att samhällets värderingar ändrats och trots att det i denna speciella landskamp inte slagits ett enda världsrekord.

I dagens ytliga marknadsföring är det tröstande att uppleva en äkta idrottshändelse som överlevt så här länge. Finland–Sverige-landskampen är världens äldsta, ännu levande landskamp i friidrott. Utan omstörtande resultat är den hopad med spännande stunder. Den är världens bästa landskamp – utan den skulle det fattas något.

"Finndödare" och "ruotsintappaja" har hört till landskampens ärerika terminologi allt från det veckoslutet då vänner och ärkefiender träffades första gången. Detta skedde på Djurgården i Helsingfors den 5–6 september 1925 – året efter finländarnas framgångsrika OS i Paris då startställningar, skumgummihögar och t o m träningsoveraller var okända begrepp.

I presidenten Lauri Kristian Relanders närvaro följde på lördagen 9000 och på söndagen 12 000 åskådare löparkungen Paavo Nurmis överlägsna prestationer på 5000 och 10 000 meter, vilka han vann med resultaten 14:53.1 respektive 30:40.2. Av dessa resultat skulle det sistnämnda ha räckt till seger i Sverige-kampen ännu 35 år senare.

Finland vann premiärkampen med 99–85 och vid sidan av Nurmi deltog även stjärnor som Vilho Tuulos (7.00 i längd och 15.00 i tresteg) och kulstötaren Ville Pörhölä, OS-segrare de också.
I årets tävling orkade inte de svenska herrarna hålla emot den finska styrkan under den andra dagen och första dagens ledning förbyttes i en förlust med 22 poäng. De svenska damerna stod emot det finska trycket och kunde vinna relativt komfortabelt med 12 poäng efter två dagars tävlande på Olympiastadion i Helsingfors.

Fredrik Trahn
Informationsansvarig, Svenska Friidrottsförbundet

Svenska uniformer under kriget i Finland 1808-1809

En av bloggens läsare har skickat in fråga till Armémuseums 1:e intendent Thomas Roth där hon efterfårgar bilder på svenska uniformer från 1808.

Vi publicerar här bilder på uniformer som användes under kriget i Finland 1808-09.