Rikssprängningen viktigast för de finsksvenska relationerna

Hitills tycker 58% av bloggläsarna att rikssprängningen 1809 har betytt mest för de finsksvenska relationerna. En fjärdeldel, 25%, tror att Nokia har betytt mest medan bara 11% tycker att västorienteringen mot slutet av 1900-talet har varit viktigast.

Håller du med? Skicka gärna oss ett kommentar kring varför du röstat som du har gjort genom att klicka på "kommentarer" under denna text. Då har du chans att få din kommentar publicerad och upplyft som ett eget inlägg på bloggen.

Finland, Sverige och Stella Polaris

Debatten om den s.k. FRA-lagen verkar inte
ebba ut än på ett bra tag. Det är dock inte första
gången som signalspaningsverksamheten får
politiska implikationer. Under andra världskrigets
sista år utspelades t.ex. vad som kom att kallas
Operation Stella Polaris.

Finland hade utvecklat sin signalspaningstjänst
tidigare än Sverige och hade under andra världskriget
tillgång till personal och materiel av hög kvalitet. När
Finland på sensommaren 1944 tvingades inleda
fredsförhandlingar med Sovjetunionen uppstod tanken
hos den finske signalspaningschefen Hallamaa att
rädda undan material och nyckelpersonal till Sverige.
Man fruktade en sovjetisk ockupation och tänkte
Sig kunna återuppta verksamheten i Sverige om det
skulle bli nödvändigt. På svensk sida var man länge
skeptisk mot planerna, men till slut gav försvarsstabs-
chefen Ehrensvärd klartecken. Något avtal om saken
skrevs aldrig, vilket senare kom att förorsaka problem
mellan de bägge länderna. Hela operationen byggde
på en muntlig överenskommelse mellan Hallamaa och
chefen för C-byrån, den hemliga militära
underrättelsetjänsten.

Vapenstilleståndet mellan Finland och Sovjet ingicks
den 2 september och kort därefter skeppades personal
med familjer samt teknisk materiel och arkivhandlingar
från Finland till Härnösand och Gävle. Det krävdes fyra
mindre ångbåtar för transporten. Då det visade sig att
Finland inte lev ockuperat återvände huvuddelen av personalen
med familjer via Haparanda efter ganska kort tid.
Arkiv och utrustning gömdes bl.a. i källaren på Hotell Astor
i Stockholm. I november erbjöds Sverige att köpa den
finska utrustningen och vissa handlingar. FRA fick ta hand
om den tekniska utrustningen och sju arkivlådor av stort
underrättelsevärde. Detta var dock inte hela materialet
20 finländska signalspanare stannade i Sverige och
övergick i FRA:s tjänst.

Hallammaa erbjöd senare andra länder att köpa materialet,
vilket skapade irritation från svenskt håll. Delar av materialet
sades senare ha förstörts, vilket visade sig vara fel. Slutligen
brändes de kvarvarande arkivlådorna på Löfsta sopstation
1960, efter personligt ingripande av den då pensionerade
generalen Ehrensvärd. Även FRA:s material lär då ha gått
upp i rök med något enstaka undantag. Hallamaa flyttade
till USA efter krigsslutet och gick i tjänst hos det amerikanska
försvaret. Han slutade sina dagar som överste i den amerikanska
armén.

Det finns ingen anledning att betvivla att Finlands
signalspaningstjänst av idag skulle vara sämre än vad den var 1944.
I Finland har man dock lärt sig att behandla sådana frågor med
något större diskretion än i Sverige.

Thomas Roth

1:e intendent på Armémuseum

Rösta: Vad har betytt mest för de finsksvenska relationerna?

Vad tror du har har störst betydelse för de finsksvenska relationerna - rikssprängningen 1809, västorienteringen mot slutet av 1900-talet eller Nokia?

Det är den första frågan av flera kring de svenskfinska relationerna där vi ger dig som läsare möjlighet att rösta. Lägg din röst genom att markera det alternativ du tror på i vänsterspalten på denna blogg.

Resultaten presenteras sedan på bloggen.